TÖMMA HÖGVISKÖSA MATINGREDIENSER SÄKERT OCH EFFEKTIVT

Föreställ dig att skopa ur ett 210-liters fat med tomatpuré för hand. Ponera att du gör detta 5, 10 eller till och med 20 gånger varje dag. Tro det eller ej, men många matproducenter gör detta för att tömma ingredienser från behållare. Utöver de uppenbara nackdelarna, att det är ineffektivt och mödosamt, är det även ohygieniskt och fysiskt ansträngande för kroppen att ösa ur djupa fat. Det är än mer förvånande att många matproducenter öser högviskösa, tjocka och klibbiga ingredienser för hand. Sådana ingredienser kan vara jordnötssmör, tomatpuré, glasyr, karamell och fruktfyllningar. När det kommer till att tömma dessa ingredienser ur ett fat, är det ofta mycket svårare än att bara klämma en tub eller hälla ur en konservburk.

Det finns fyra allmänna metoder för att tömma högviskösa ingredienser: ösning, tömning, pumpning med en fristående pump och tömning med ett behållartömningssystem. Alla alternativ har fördelar och nackdelar, som du kan läsa om nedan.

Tömning genom att ösa manuellt

Tidigare var denna metod det enda tillgängliga alternativet för matproducenter. I dag är det dock allt färre som använder den på grund av de höga arbetskostnaderna, den bristfälliga ergonomin, hygienrisken och den stora avfallsvolymen. Ösning är det mest arbetskraftskrävande av de fyra alternativen, och det är inte försvarbart ur ett ekonomiskt perspektiv i områden där arbetskraften är dyr, till exempel i USA, Kanada och Europa. Metoden är mer utbredd i regioner där arbetskraften är billigare, till exempel i Sydamerika, Asien och Mexiko. I de sistnämnda områdena kan manuell ösning vara det billigaste alternativet jämfört med att köpa in utrustning för att tömma eller lasta ur ingredienser. En annan nackdel med manuell tömning är den påverkan det har på anställda. Den bristfälliga ergonomin kan vara ett problem, och det är inte ovanligt att anställda får skador till följd av att de utför det här momentet upprepade gånger. Ersättningsanspråk för skador kan snabbt överskrida eventuella kostnadsbesparingar. Dessutom medför manuell tömning genom ösning en kontamineringsrisk för produkterna. Det är inte osannolikt att en person som har öst tomatpuré en hel dag är smutsig och svettig och enkelt kan exponera matprodukterna för bakterier och föroreningar. Den manuella ösningsmetoden medför även ett betydande materialspill. Matproducenten betalar fortfarande för den obrukbara ingrediensvolymen.

Tömning med en fristående pump

Det tredje alternativet är att använda en fristående pump, till exempel en progressiv kavitetspump eller roterande lobpump för att pumpa ut materialet ur behållaren. Problemet med det här alternativet är att det ofta är svårt att transportera högviskösa material utan att behöva späda ut dem med vatten för att underlätta flödet genom pumpen. Det behöver inte vara fel att tillsätta vatten i en produkt, men standardmetoden för att göra det – använda ett fat utan lock och sedan hänga upp en potentiellt smutsig pump i en vinsch över det öppna fatet – kan kontaminera produkten. Med den här metoden, som fortfarande kan vara ansträngande för användare, blir det ofta kvar en stor mängd avfall i behållaren. Pumpar och utrustning kan dessutom gå sönder om användaren inte fyller dem ordentligt och torrkör dem, vilket leder till dyra och tidskrävande reparationer och komponentbyten.

Tömning med ett tömningssystem

Det fjärde alternativet använder ett tömningssystem med en monterad pump. Den främsta skillnaden mellan den här metoden och metoden med en fristående pump, är att tömningssystemet har ett trycksystem (en platta) som matar in produkten i pumpen. Plattan trycker ned materialet för att tvinga ut det i pumpen, så att operatören sedan ska kunna transportera det till andra områden eller blandningstråg i anläggningen. Det som är bra med ett behållaravlastningssystem är att tryckplattan täcker och tätar den öppna behållaren, vilket förhindrar att luftburna föroreningar kommer i kontakt med produkten under tömningen. Det hjälper till att förhindra föroreningar och bakterietillväxt under processen.

Tryckenheten består av en tryckplatta och en uppblåsbar tätning som tätar plattan och utsidan av fatet. Den uppblåsbara tätningen sitter ordentligt utan fästelement, vilket underlättar rengöringen. Den upplåsbara tätningen möjliggör även tömning av 99 % eller mer av materialet i behållaren, vilket minimerar produktspillet för slutanvändare. Den gör det även enkelt att ta bort tryckplattan från fatet, eftersom användare kan släppa ut luften ur tätningen i botten av behållaren och sedan avlägsna tryckplattan. Tömningssystem har en pneumatisk kolvpump monterad på tryckplattan. Pumpen kan generera utloppstryck med upp till 1 200 psi, vilket högviskösa material, till exempel jordnötssmör, kräver. Kolvpumpar har andra fördelar utöver trycket. De avluftar sig själva och kan torrköra utan problem, vilket innebär att du inte behöver oroa dig över att skada pumpen under fattömningsprocessen. Behållarsystem kan ha flera kolvpumpar (upp till fyra) monterade för att tömma transportbehållare med stora volymer inom 7–8 minuter vid behov. Dessa tömningssystem eliminerar dessutom behovet av att ösa för hand, vilket i sin tur förhindrar situationer där en anställd kan initiera ett ersättningsanspråk.

Sammanfattning

Det finns flera metoder för att tömma högviskösa ingredienser inom livsmedelsindustrin. Det alternativ som är mest flexibelt, rent och ergonomiskt säkert är ett behållartömningssystem som åtgärdar många av problemen med andra metoder.